repulsiv

Musikblogg

HANUTTEN

Kategori: Allmänt, recension

 
Det här blir lite speciellt. Jag var gitarrist i Hanutten sommar 2013-vår 2014 så det är svårt att inte vara partisk i det här inlägget men jag ska göra mitt bästa.
 
Låt mig förklara lite vad Hanutten är. Hanutten är en väldigt speciell samling människor som alla har väldigt starka personligheter och som jag uppfattar det så är deras enda drivkraft med det här egentligen bara är att göra det så bra som möjligt och det kan alltid bli bättre, det menat i positiv bemärkelse. Är man redan nöjd med något och det är perfekt så finns det väl ingen anledning att fortsätta med det. Det här bandet verkar inte vilja få fram nåt speciellt politiskt budskap, det handlar inte om att försöka göra något originellt, det handlar inte om att göra så många spelningar man kan eller bli Sveriges största band. De här personerna vill bara göra något högst kvalitativt, vilket dessutom brukar uppnås.
Hjärnan bakom det här, Hannah Harvigsson, sysslar med lite olika konstformer. Dels skriver hon musik men sedan skriver hon även poesi och målar. Allt detta flyter ihop till Hanutten.
Hennes skapande handlar om att säga något viktigt och riktigt som känns, om allt ont som river inuti men som kan bli något bra och tvärtom och om att kunna uttrycka sig själv gränslöst och förstärka ord med musik och konst. Att vara uppriktig och rak helt enkelt.
 
Hannah har spelat ett antal år som Hanutten, hon började med att lägga upp videos på Youtube med sina låtar och efter ett tag började hon göra gig ensam med sin gitarr men själva bandet bildades sommaren 2013 och på höstkanten spelades den helt fantastiska singeln Fasad in. Efter släppet blev det ganska tyst. Medlemmar kom och gick men efter en handfull spelningar under sommaren 2014 gick bandet in i studion igen och spelade in Han som vet hur färger känns som släpptes i november och den vill jag skriva lite mer om.
 
Att följa upp en sån kanonsingel som "Fasad" är extremt svårt, det är väl det ökända fenomenet kring "den svåra andra plattan" som alltid spökar. Tydligen var inspelningen av nya singeln mycket enklare än Fasad men den verkar inte ha fått samma genomslagskraft. Jag funderade kring vad kan detta bero på och kom fram till några teorier.
- Hanutten har funnits ett tag nu så den där nykärleken för bandet har försvunnit hos publiken.
- Hur välkomponerad den än verkar vara så är den helt enkelt inte lika "hitig" som "Fasad".
- Bandet har inte promotat den särskilt mycket. En releasespelning i Malmö tog plats men sedan har det återigen blivit tyst av olika anledningar.
- Mixen lämnar mycket att önska. Ljudet är i stort väldigt torrt, akustiska gitarren är väldigt hög jämfört med allt det andra, blåset låter kvävt, trummorna kunde varit inspelade i ett sovrum. Även om det är det soundet bandet kanske vill ha så är det inte särskilt tilltalande och dessutom är det inte det man förväntar sig efter "Fasad" som har en mycket grandiosare ljudbild.
 
Med det sagt så är dock inte låten i sig dålig på något sätt, den låter väldigt typiskt Hannah Harvigsson och hon verkar spotta ur sig mästerverk efter mästerverk och man märker att resten av bandet har lagt ner extremt mycket tid på att arrangera den, precis som med alla andra deras låtar. Ingenting lämnas åt slumpen och varje high-hatslag och sångfrasering ska förtjäna sin plats i kompositionen.
Sammanfattningsvis har Hanutten gjort en fulländad låt som tyvärr inte görs rättvisa som inspelning men precis som med nästan alla band är det här också bättre live. Jag tror att det kommer dyka upp ett antal spelningar efter nyår så se till att gå och se dem då!

FAKTA
Namn: Hanutten
Hemort: Malmö
Medlemmar: Hannah Harvigsson, Rasmus Paulson, Anton Bengtsson, Anna Frykstam, Martin Wikström och Ludvig Samuelsson
Bokning: Hanutten@hotmail.com
Aktuellt: Släppt singeln "Han som vet hur färger känns" för en månad sedan.
Spotify: Hanutten
Länkar: www.facebook.com/Hanutten
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

SISTA DANSEN

Kategori: Intervju, Tips, reportage

Foto: Moa Sandh


Sista Dansen startade i Göteborg primärt som ett kompband, då som ”Linus Kuhlin & Sista dansen”.  Så småningom utvecklades det och prefixet Linus Kuhlin plockades bort. Alla i sällskapet tillförde sin del till låtarna och arrangemangen utvecklades mer och mer kollektivt. Men det är inte bara det som förändrats sedan starten. Bland annat har ett par basister och en trummis fått gå och nuförtiden är det är inte bara Linus som står för grundmaterialet.
Gitarristen Kristian Nöjd tillägger.
”Det är mer på allvar än vad vi trodde när vi bildade bandet och snabbt kände vi att vi ville ta det till en högre nivå. Eftersom vi har hållit på länge så är vi mer ihopspelade, tightare och bättre.”
 
 
 
Detta märks tydligt både när man kollar på tidiga Youtubeklipp och även när man jämför debutskivan Låt vingarna brista från förra året med splitternya EP:n Att bekänna färg.
Den nya skivan har bandet, till skilnad från debuten, arbetat fram tillsammans och i mina öron den är mer rakt på sak och hårdare.
Kristian: ”Jag har hittar mitt eget sound nu, som jag hittade strax efter förra skivan. Det fanns inte riktigt med då."
Hilding: ”Alltså, det ju en heartbreak-skiva. Tre av låtarna handlar ju liksom om att göra slut, som jag tolkar det och läser in.”
Den nya EP:n har spelats in i Studio Motion i Malmö av Tommy Tift, gitarrist och låtskrivare i bl.a Vånna inget och Sista sekunden. Jag frågade Sista dansen vad han tillförde till plattan.
Kimberly: ”Oj, massor. Han pushade oss att genomföra idéer som iaf jag inte hade gjort annars."
Kristian: ”Han var ju engagerad och tog det på allvar. Han fick en att upptäcka saker hos en själv som man nog inte hade sett annars."
Hilding: ”Det var väldigt roligt att jobba med honom. Han kan ju verkligen musiken och förstår sig på punk. Han är duktig på att plocka fram det lilla extra i låtarna.”
 
 
Vad kan man säga om nya EP:n då?
Bandet sätter ribban högt redan i första ackordet på öppningsspåret ”Mardrömmar”. En låt som bara fortsätter och fortsätter att ösa i sann punkanda, när man tror att dynamiken inte kan förändras så river Sista dansen på ännu mer och spelar ännu hårdare, lägger på pads och skriker högre. Linus och Kimberly utbrister nästan desperat i den väldigt medryckande refrängen:

Jag tar igen, jag tar igen
jag tar igen för alla mina drömmar

Man fattar direkt att det här är någonting bandet verkligen menar och kan ställa sig bakom. Det enda jag kunde önska var att sången var mixad högre.
Kan det bli mer punk då? Jajamen! På 1 min och 38 sek river bandet, nu med Kimberley vid mikrofonen, av det som var första smakprovet som släpptes från EP:n - ”Tel Aviv”. Låter som något Thåström kunde skrivit runt millennieskiftet. Att dra bort någonstans och ta ett sabbatsår när världen blir för svår är nog någonting vi alla kan relatera till.
Nästa spår är ännu en Thåströmdoftande sak vid namn ”Uppbrott”. Ett typiskt mittenspår, väldigt bra men ingen låt man egentligen minns direkt efter och kan gå runt och tralla på.
Jag tycker att man nästan kan se EP:n uppdelad i två delar. Sida A är punk och råare och sida B är mer pop och melodiösare. Så nu till popsidan alltså med låtarna ”Handen på hjärtat", ”Tovigt hår" och ”Plus minus noll".
Jag undrar ibland om musiken är överblivet INVSN-material, det känns som man hört vissa delar av gitarrslingorna innan och man kan nästan höra Dennis Lyxzen sjunga melodierna.
Sista spåret på skivan är det absolut bästa i mina öron, alltså ”Plus minus noll”.
Den börjar med att Kimblery, ensam på bas, pumpar två toner, jag är måttligt imponerad, därefter kommer lite gitarrgnissel, öronen vidgas, hela bandet kommer in och sen blir det ös och Kristian spelar en monoton gitarrslinga som aldrig vill tystna i huvudet, jag inser att en av årets bästa låtar är släppt.
Vissa textrader i andra versen lämnar mig undrande.
Jag sålde mina vingar för en orgasm - blinkning till föra albumets titel?
Har aldrig känt mig särskilt stark men inte heller svag - referens till INVSN:s ”Arvegods”?
I tredje versen går Linus upp en oktav och Kimberly lägger en fantastisk stämma. Sedan upprepas raden ”Kom och gör mig varm” i ett par minuter. Perfektion.

EP:n följdes av en kortare turné i en handfull svenska städer. Såhär säger bandet själva om resan:
Det är alltid helt annorlunda att åka ut ett par dagar och spela varje kväll än att göra enstaka spelningar. Även om en ibland åker långt för att göra enskilda spelningar så bygger en upp det på ett helt annat sätt än på turné. Under en turnésväng lever en i det på ett helt annat sätt. Vi umgås i bandet tjugofyra timmar om dygnet och det enda som finns på agendan är kvällens gig på valfritt spelställe. Det är liksom det som ska göras under dagen. Självklart är det väldigt mycket runtomkring som är otroligt roligt, och det är många situationer som aldrig skulle inträffa om en inte befann sig på turné. På det stora hela är det helt fantastiskt att vara på turné, för en hamnar i en fin turnébubbla som känns ganska skyddad från annat. Samtidigt får en ju kompensera ganska mycket vad gäller sömn, hygien och kost. Men det är det ju värt. Nu hade vi i alla fall tre fantastiska spelningar (den första på Kings Hill i Falkenberg var fel på alla sätt och vis) och vi har träffat så otroligt fina människor längs vägarna. Skulle inte byta ut det för något!

De närmaste planerna nu är att repa ihop sig och göra det så tight som möjligt. Det finns även planer på att fortsätta turnéra nästa år.
Linus: "Så småningom kommer det såklart ett nytt album, men det är ingenting vi stressar fram. Snarare tvärtom."

FAKTA
Namn: Sista Dansen
Hemort: Göteborg
Medlemmar: Linus Kuhlin, Kimberly Lyhrén, Kristian Nöjd och Hilding Löwed
Bokning: sistadansenofficiell@gmail.com
Aktuellt: Precis släppt EP:n "Att bekänna färg". Medverkar på punksamlingen "Turist i tillvaron vol.8" som släpps nästa år på Rundgång Records.
Spotify: Sista dansen
Länkar: www.facebook.com/sistadansen