repulsiv

Shouting for Killombo från Lund. Fyra vita män som spelar indie, än så länge väldigt ointressant men bortsett från det är det oerhört hög standard på både material och framförande på deras debut-ep "Telephant" som släpptes härom veckan. Redan i det öppnande trumkompet fattar man hur mycket de har repat och hur duktig varje individ är på sitt respektive instrument. Det är inte bara tight för att vara ett så nytt band utan det är tight på riktigt, samspelet finns verkligen där. Detta har bandet haft nytta av då det tog dem till skånefinalen i Emergenza på KB i Malmö tidigare i våras.

 

Shouting for Killombo har inte nöjt sig med att spela in någon 2-spårssovrumsdemo, de bokade direkt en studio och spelade in en 6 spår lång EP, det är jäkligt kaxigt på ett bra sätt, allra helst eftersom både låtarna och bandet låter så bra.
Vad man kan sakna på plattan är lite utstickande moment, bara någon effekt på sången ibland, körer, andra inställningar på gitarrförstärkarna. Den har ett genomgående rätt kallt och rent sound som inte riktigt funkar i längden. Låt för låt kan man lyssna och känna sig väldigt, väldigt tillfreds men som ett sammansatt album blir den en aning långrandig och dynamiklös. Låtarna går i ungefär samma tempo och alla verkar alltid spelar samtidigt med fullt pådrag, det man saknar är någon lite lugnare balladgrej i mitten bara för att skapa lite mer dynamik för efter 3-4 låtar är öronen slutkörda och man tröttnar på att höra den diskanta telecastern spela ännu en slinga. Även om det absolut inte är ett krav för att man ska göra låtar eller en platta så finns det ingen riktig hit någonstans. Låtarna är skitbra, fruktansvärt välkomponerat och det finns gott om hyfsat intressanta rytmer och sång- och gitarrmelodier men det är inget som sätter sig på hjärnan direkt och det är synd för det finns så sjukt mycket utrymme till sånt.

Shouting for Killombo har lagt ner mycket reptid på att bli samspelta och det kan ta en jävligt långt, det är ofta där nya band faller så big up för det! Det enda de behöver göra nu är att utveckla sitt sound lite mer, bryta mönster för hur låtarna är uppbyggda och gitarristen kanske till och med kan nöja sig med att spela tamburin ibland eller varför inte låta trummisen spela acke-gitarr på en låt? Allt är möjligt och jag tror att indiegrabbarna från Lund kommer ha nått hyfsat stora framgångar inom ett år, allt handlar bara om hårt arbete och slump men med tanke på hur tight det låter och hur bra varje enskild låt är så ligger slumpen rätt nära.