repulsiv

Musikblogg

Kategori: Allmänt

 

RÅ är ett folkmusikband bildat lite av en slump på Skurups Folkhögskola i december 2016 av Anna Frykstam, Cecilia Moore och Christine Tilby under en sk. "prestationsensemble". Uppgiften var att på endast 20 minuter arrangera, repa in och presentera ett arrangemang på två låtar inför resten av klassen. 
 
"Hela processen gick väldigt trevligt till, det var inte som att någon tog kommando, det kändes som att vi hade lätt för at jobba tillsammans.  Vi gjorde självklart succé! Därefter konstaterade vi att det här, det ska vi fortsätta med". 
"Det dröjde ett tag innan vi tog tag i det. Det hela började alltså i december 2016, och sen spelade vi ett nummer på Christines uppspel (konsert på Folkhögskolan) på vårkanten för att komma igång lite igen, och sedan fick ett gig av Skurups Kommun inne i byn att förbereda oss inför. Vi hade ungefär en vecka på oss att sätta ihop en repertoar och jävlar vad det flöt på! Vi bara spottade ur oss allt vi kunde komma på, och så blev det riktigt fina grejer. Vi har insett att vi jobbar bra med lite eld i röven, hehe. Det gör gott för oss. Vi gjorde självklart succé!" 
 
Att de gjorde succé är de överens om. Hybrisen är självklar i bandet, den är en kraft som driver dem framåt. 
"Om man inte tänker bra om sig själv och sin musik så kommer man ingenstans. Men att känna sig bra innebär också att få känna sig tillräckligt bra, att känna att man inte behöver tänka så mycket. Att ha tilltro till sin egen förmåga. Vi har gjort hybrisen till vår grej, vi är bra. När vi ses så ses vi under de premisserna, att vi är bra, och nu jävlar ska vi skapa något fett! Hybris är något fint för oss. Genom att tro att man kan allt så klarar man mer, man blir bättre av att veta att man är bra".     

  

Man hör i RÅs musik att de försöker tänja på gränserna för vad en klarinett, en saxofon och en fiol kan göra tillsammans. Det behöver inte låta på ett visst sätt bara för att det är fina melodi-instrument. RÅ utforskar soundet, det är stundvis väldigt dissonant och rått, vilket antagligen kommer sig ur hur bandet arrangerar sin musik. Det brukar ske spontant, alltid på ren känsla, och det som händer får hända.  En väldigt punkig aproach. 
 
"Det som är så kul är att vi spelar traditionella låtar, och vi spelar dem rätt traditionellt, men sen försöker vi hitta något ytterligare som vi tycker kan ta musiken till en ny plats. Vi använder grooves eller harmoniseringar vi tycker att låten skulle må bra av, eller som skulle kunna bli kul. Vi försöker alltid tänka utanför de normerna när vi jobbar med musiken, och det är väldigt tacksamt eftersom vår sättning i sig självt bryter många bandnormer." 
 
Med tanke på hur deras arbetsperioder sett ut hittills märks det tydligt att RÅ hittat ett sätt att jobba på under press.   

"Det har alltid varit roligast och blivit som bäst när vi har varit i sådana situationer, när klockan tickar och alla är trötta. Någon måste vara lite krossad efter en hård dag, någon ska må piss, någon ska vara supertaggad; nu måste vi göra det här liksom. Det är i de situationerna vi blir tvunga att säga ja till saker, testa allt, och då visar det sig att vi verkligen diggar varandras idéer och gillar samma saker. Vi har en väldigt stark och stöttande vibe i bandet, det känns tryggt att komma med vilken idé som helst, det är otroligt insprerande. Det bidrar också till känslan av att man är bra, att vi är bra tillsammans, vi är bäst! Det är mycket därifrån vår kraft kommer, vi är totalt övertygade, utan att tänka igenom."   
 
 

Det är relativt enkelt att få ihop ett band, repa in låtar, och spela in dem, och så vidare. Men självklart finns det motgångar och svårigheter även i folkmusikvärlden. 
 
 "I vår lilla bubbla så blomstrar folkmusiken. När man går på folkhögskola eller musikhögskola och lever i den världen så känns det så hoppfullt, men vi måste hela tiden fightas med SVT som lägger upp "Här förstörs den coola breakdance-hypen med Jösse Halling Breakers" (youtube-tips!) och det är liksom de förutsättningar vi har i mainstream-media. Folkmusik blir också ofta tillfångataget av en fienderörelse eller vad man ska säga, och det är viktigt att visa samhället vad musiken egentligen är och var den hör hemma. Nassarna tror att de får ha med musiken att göra, men det får de inte. En annan aspekt är ju att folkmusikvärlden i sig, nassar och Sverigedemokrater åsido, är en motrörelse. Det är ju en arbetarrörelse, folkmusiken har alltid varit folkets musik. Det var folkets musik mot kyrkans musik, folkmusik i relation till klassisk musik, och folkmusik i relation till dagens mainstream-musik. Folkmusiken har alltid levt lite vid sidan om, nere på golvet så att säga, och många kämpar för att behålla det skitiga i musiken trots att den institutionaliseras i och med musikhögskolor och folkhögskolor. Musiken och communityt mår bra av att folk utbildar sig inom genrén, men den måste få förbli folkets musik, tillgänglig. 
 
Det är inte alltid så lätt att få spelningar överallt heller. 

 "Det beror på vilken stad man är i. Folkmusikscenen i Malmö är inte lika utbredd som den är i t.ex Göteborg, och i Stockholm är egentligen bara de stora banden som kan giga, på t.ex Stallet. Vi har fördelen att kunna ha gig lite varstans, typ kyrkor. Eftersom vi dessutom spelar mestadels akustiskt så blir det väldigt lätt att knö in sig på liten yta. Men snackar man riktiga scener så finns det egentligen inte jättemycket att tillgå." 
 
 

RÅ släppte sin debut-EP "Ofiltrerad" i slutet av oktober. Den är inspelad på Skurups Folkhögskola av Jonas Klintström Larsen och låtarna på den kommer lite varstans ifrån. 

"Vi hade en gästlärare på Skurup, Karin Wallin, som vi blev väldigt inspirerade av. Hennes sväng och hennes sätt var något extra. Hennes uppfattning av musik var så hjärtlig och ärlig att vi valde två låtar vi lärde oss av henne, en engelska och en vals, och satte ihop dem. Vi använder också ett arrangemang som är skrivet av Jens Comén (jämtländsk saxofonist) och ger det en lite egen touch, och sedan hittade vi bara några låtar som vi tyckte var coola." 

 

Var kommer namnet RÅ ifrån då? 

"Tanken kommer egentligen från den allra första gången som vi spelade tillsammans, på "prestationsensemblen". Vi spelade jävligt traddig vals och sen så var det bara "aj, det gör ont, det är dissonans, det låter förjävligt", haha. Det är ofta folkmusik bara tillåts vara fin,  vi tänkte fan, om man skulle göra det lite rått istället. Vi kallade oss först ett tag för Industrial Freemetal Tryhard Trad Trio, och ett tag hette vi Industrial Absolute Industrial Sexy Freemetal Tryhard Trad Trio, och det var liksom bara en analys på vårt första arrangemang som vi tyckte var lite så, helt enkelt. KBK tänkte vi också ett tag. Det står för "kör, bara kör". 
Sedan fastnade vi ändå för RÅ, det är lite av en svensk folkbands-tradition att ha ett namn med en stavelse, åtminstone är det många band som har det, och det är kul att fortsätta med det. Det är lite härligt". 

På vilket sätt skiljer sig RÅ från andra projekt ni varit med i? 
 
"Det är något element i det som känns nytt för alla oss, det är så spännande att prova vad man kan göra med den här sättningen och vad man kan göra med den här musiken, och hur fan man får det här att bli kul och svänga på ett sätt som vi gillar. Vi känner att vi hittat att göra låtar på som inte görs, vi har tolkat låtarna på ett sätt som ingen annan gjort. Vi tänker att musiken bär sig själv framåt, med lite hjälp av kul idéer från oss. Det ska vara simpelt och det ska vara gött och det ska vara real." 
 
 
 
RÅs plan för framtiden är, som musiken, ganska simpel. Bandet ska skaffa lite större repertoar, har lite lösa gig och sedan i april/maj blir det turné. 
 
"Vi ska bli störst och vi ska ta över hela världen. We're here to stay." 

 

Namn: RÅ.
Medlemmar: Anna Frykstam, Cecilia Moore och Christine Tilby.
Bokning: ra.folkband@gmail.com
Aktuella med: EP:n "ofiltrerad" släppt på Repulsiv Records.
Länkar: Facebook, Spotify













Ceremoni

Kategori: Allmänt

 
Jag fick äran att sätta mig ner en stund med Florian Matz och David Nergelius från Ceremoni som just nu är aktuella med EP:n "Ikaros".
Här är vårt samtal....
 
Ceremoni är relativt ungt men kärnan i bandet har ändå spelat ihop i över 8 år nu. Hur har ni lyckats hålla ihop så länge?
Det är nog för att vi alltid har ett mål. Nu vet vi ganska exakt vad vi vill och ska göra in i vintern 2017/2018 i princip och så har det alltid varit. Vi sätter ofta upp planer att spela in, turnéra, göra videos etc. etc. som sträcker sig rätt långt in i framtiden och jag tror att när vi väl inte har någon vision längre, när vi inte sätter upp planer och vill ha den där skattkistan vid regnbågens slut så är det dags att lägga ner bandet. Det är visionen som håller oss samman.
Sedan hjälper det naturligtvis att alla har andra projekt också där en spelar med andra personer och annan musik.
 
Vad är visionen nu?
Att bli Sveriges största band naturligtvis. Vi vet att vi är bäst, nu ska vi bara övertyga alla andra om det också.

Har varje medlem i bandet nåt specifikt ansvarsområde?
Nja, alltså. Vi har olika kunskaper inom olika områden men det är viktigt att alla får ha input i det som görs för alla måste ju bli nöjda. Även om Tryggve gör mycket av det visuella så har alla idéer om vad som kan förändras på det och Atle har ofta hand om mixning men alla säger till vad som borde höjas eller sänkas eller låta på ett visst sätt fast han sitter liksom vid spakarna och gör det vi säger till om.

Det blir aldrig några bråk då om alla ska säga sitt och har en egen åsikt om något?
Nä, inte så mycket längre. Vi försöker nå konsensus men kommer vi inte fram till något så är det den som skriker högst som får som den vill.
 
Folk som lyssnat på er i många år vet att alla era gamla låtar har tagits ner från olika streamingtjänster. Varför gjorde ni det?
Det där var ett helt annat band, andra medlemmar och annat sound. Ingen big deal. Gå vidare.
 
Brukar ni få mycket feedback på det ni gör?
Absolut! Folk skriver till oss med jämna mellanrum, kommer fram efter spelningar och så där. Mest bra saker. Det var någon så kallad "journalist" på nån musikblogg som inte ville skriva om oss för att det stod att vi spelar "postindie" på vår Twitter. Han påstod att postindie varken finns eller betyder något.

Hur kändes det då?
Sånt påverkar oss inte på ett negativt sätt, vi bara retweetade och taggade honom i en bild där vi citerat det. Det har liksom blivit ett stående skämt. Det är en så konstig sak att säga att det bara går att skratta åt det.

Hur går låtskrivarprocessen till?
Det börjar med att vi lyssnar på typ fem olika låtar av andra band och sedan stjäl, eller som popwriters brukar säga - "lånar", vi hänslyslöst från dem tills vi har världens bästa poplåt.

Hur skulle ni beskriva er musik för någon som aldrig hört er?
Sound-mässigt är vi väl någonstans mellan Per Gessle och Einstürzende Neubauten. Stor popmusik.
 
På nya EP:n "Ikaros" har ni jobbat med Tommy Tift, känd bl.a från Vånna Inget och True Moon. Hur kommer det sig att ni valde att jobba med honom?
Vi ville göra något som var en motreaktion till förra plattan. Någonting som inte var lika polerat och felfritt och Tommy hade helt rätt inställning till det där. På "Ikaros" så var inställningen eller mottot att känna musiken istället för att lyssna, som det varit väldigt mycket förut. Vi har behållit några missar och oftast är det första eller andra tagningen som vi valt att använda.
 
Ikaros låter mycket råare och kanske "punkigare" än något ni gjort innan. Har ni haft några särskilda influenser den här gången eller har det bara blivit så?
Det är klart att t.ex Hurulas framfart har satt sina spår men från början var det ren slump att den här typen av låtar kom till. Det var först i efterhand när vi hade gjort typ två låtar och vi insåg vilken väg vi höll på att gå som vi mer medvetet försökte skriva den typen av musik och då tog en ju till band som INVSN och Joy Division och kanske framförallt Solen, som för övrigt är Sveriges mest underskattade band, som inspirationskällor.
 
Vad händer inom den närmsta framtiden?
Det blir väl en kort turné i november/december och vi ska DJ:a på Mejeriet när Pascal är där 28:e oktober och efter det ska vi försöka spela in en ny pop-platta. Det är inget genrebyte vi har gjort här med EP:n, det är bara ett kul sidospår. Så nästa grej blir kanske lättare att ta till sig som lyssnare.

Har ni något mer att tillägga?
Lyssna på "Ikaros", kom på våra spelningar och sen vill vi passa på att slå ett slag för Hemgården i Lund som vi spelat på många gånger under årens lopp. Bästa stället i stan om en enkelt vill boka gig, spela in billigt eller bara hänga.

10 snabba:
Seinfeld/Vänner
Seinfeld.
 
Noel/Liam
Noel.
 
Te/Kaffe
Dum fråga.
 
Svart/Vit
En riktig panda bär upp båda.
 
Blur/Oasis
50/50.

Studio/Live
Live.
 
Pop/Rock
Postindie.

Staden/Landet
Staden.

Pepsi/Cola
Kola.

Synth/Hårdrock
Brukar bli slagsmål om det...

/Hugo Nilsson










Del III

Kategori: Allmänt

 

Del III har precis som många andra svenska punkband som kommit fram senaste åren hittat det perfekta receptet för att göra sin genre rättvisa. Det är argt, något provocerande emellanåt utan att bli löjligt, melodiöst och refränger som är värda att sjunga på arenor med näven i luften.
Därför är det med nöje och ära jag inom kort ger ut deras debut-EP på mitt skivbolag, även det kallat Repulsiv, och jag har dessutom tagit ett kort snack med medlemmarna.

Simon: Jag och Linus satt i somras på en kinakrog i Lunden som heter Imperial och jag föreslog att vi skulle bilda ett band med vår kompis Nora och Linus kontrade att vi också borde ta in vår kompis Isabell. Efter några samtal fram och tillbaka började vi repa tillsammans. Det kändes som en kul idé, ett bra gäng att spela med.

Del III hade ingen tydlig bild från början av vad de ville göra, det handlade mest om att spela, skapa och ha kul, dock finns det ambitioner att lyckas få Dave Grohl bära en Del III-tshirt i en musikvideo.
Bland influenserna finns Joan Jett, Gamla Pengar, Taylor Swift, Masshysteri och Simons mamma, en salig blandning.
Men hur går låtskrivarprocessen till då?

Simon: Vi vet inte, vi får in låtarna på mejl.
Nora: Det fanns lite material sen innan vi började repa som vi jobbade vidare på tillsammans
Linus: Det var låtar som skrevs under en kort och intensiv period, i något slags kreativt rus, och som alltså drog åt samma håll. De tycktes höra ihop på något sätt.

Är det viktigt för er att ha ett budskap, vad det än kan vara, i era låtar eller är det okej att ha en bla-bla-text?
Simon
: Budskapet behöver inte ligga i texterna, det kan uttryckas på andra sätt. På scen till exempel. Texterna är bara en del i det stora hela.
Isabell: En bla-bla-blatext kan vara bra om den säger något.

Är det viktigt att som kulturutövare ta ställning i politiska frågor genom sin konst?
Isabell: Om en har någon slags ståndpunkt i frågor så uttrycks det nog medvetet eller undermedvetet även i ens konst. Sen är ju frågan; vad är konst?

Tidigare nämnda EP:n spelades in i Roger Langviks studio i Göteborg i slutet av november helt live inkl. sång, utan vare sig klick-track eller pålägg, för att sätta känslan på pränt som finns under en konsert och i replokalen. Det låter enligt Nora "Som musik borde låta".
Den släpps först digitalt och förhoppningen är att den även ska ges ut på 7"-vinyl. Innan dess ger bandet dock en spelning onsdagen 2:a december på Oceanen i Göteborg.

Vad kan folk förvänta sig av er på en spelning?
Isabell: En behöver inte tycka att det är bra så länge en tycker det är roligt att se på.
Linus: Ett kort och intensivt set som får en att vilja hänga med oss efter spelningen. Vilket en kommer hinna eftersom vi har ett så kort och intensivt set.

Hur är ni att hänga med efter ett gig?
Linus: Förhoppningsvis är vi sympatiska varelser som ödmjukt tackar för både beröm och sågningar. Men förhoppningsvis kan en prata om andra saker än vad vi gjorde på scen en kvart tidigare. Till exempel vilken som är den bästa strategin i Monopol.

 
FAKTA
Namn: Del III
Hemort: Göteborg
Medlemmar: Isabell Kirstinä, Nora Elster, Simon Kristensson och Linus Kuhlin
Bokning: deltregbg@gmail.com
Aktuellt: Släpper snart sin debut-EP på Repulsiv samt har spelning i hemstaden.
Länkar: Facebook
Kommande gig: Ons 2/12: Oceanen, Göteborg