repulsiv

Musikblogg

SISTA DANSEN

Kategori: Intervju, Tips, reportage

Foto: Moa Sandh


Sista Dansen startade i Göteborg primärt som ett kompband, då som ”Linus Kuhlin & Sista dansen”.  Så småningom utvecklades det och prefixet Linus Kuhlin plockades bort. Alla i sällskapet tillförde sin del till låtarna och arrangemangen utvecklades mer och mer kollektivt. Men det är inte bara det som förändrats sedan starten. Bland annat har ett par basister och en trummis fått gå och nuförtiden är det är inte bara Linus som står för grundmaterialet.
Gitarristen Kristian Nöjd tillägger.
”Det är mer på allvar än vad vi trodde när vi bildade bandet och snabbt kände vi att vi ville ta det till en högre nivå. Eftersom vi har hållit på länge så är vi mer ihopspelade, tightare och bättre.”
 
 
 
Detta märks tydligt både när man kollar på tidiga Youtubeklipp och även när man jämför debutskivan Låt vingarna brista från förra året med splitternya EP:n Att bekänna färg.
Den nya skivan har bandet, till skilnad från debuten, arbetat fram tillsammans och i mina öron den är mer rakt på sak och hårdare.
Kristian: ”Jag har hittar mitt eget sound nu, som jag hittade strax efter förra skivan. Det fanns inte riktigt med då."
Hilding: ”Alltså, det ju en heartbreak-skiva. Tre av låtarna handlar ju liksom om att göra slut, som jag tolkar det och läser in.”
Den nya EP:n har spelats in i Studio Motion i Malmö av Tommy Tift, gitarrist och låtskrivare i bl.a Vånna inget och Sista sekunden. Jag frågade Sista dansen vad han tillförde till plattan.
Kimberly: ”Oj, massor. Han pushade oss att genomföra idéer som iaf jag inte hade gjort annars."
Kristian: ”Han var ju engagerad och tog det på allvar. Han fick en att upptäcka saker hos en själv som man nog inte hade sett annars."
Hilding: ”Det var väldigt roligt att jobba med honom. Han kan ju verkligen musiken och förstår sig på punk. Han är duktig på att plocka fram det lilla extra i låtarna.”
 
 
Vad kan man säga om nya EP:n då?
Bandet sätter ribban högt redan i första ackordet på öppningsspåret ”Mardrömmar”. En låt som bara fortsätter och fortsätter att ösa i sann punkanda, när man tror att dynamiken inte kan förändras så river Sista dansen på ännu mer och spelar ännu hårdare, lägger på pads och skriker högre. Linus och Kimberly utbrister nästan desperat i den väldigt medryckande refrängen:

Jag tar igen, jag tar igen
jag tar igen för alla mina drömmar

Man fattar direkt att det här är någonting bandet verkligen menar och kan ställa sig bakom. Det enda jag kunde önska var att sången var mixad högre.
Kan det bli mer punk då? Jajamen! På 1 min och 38 sek river bandet, nu med Kimberley vid mikrofonen, av det som var första smakprovet som släpptes från EP:n - ”Tel Aviv”. Låter som något Thåström kunde skrivit runt millennieskiftet. Att dra bort någonstans och ta ett sabbatsår när världen blir för svår är nog någonting vi alla kan relatera till.
Nästa spår är ännu en Thåströmdoftande sak vid namn ”Uppbrott”. Ett typiskt mittenspår, väldigt bra men ingen låt man egentligen minns direkt efter och kan gå runt och tralla på.
Jag tycker att man nästan kan se EP:n uppdelad i två delar. Sida A är punk och råare och sida B är mer pop och melodiösare. Så nu till popsidan alltså med låtarna ”Handen på hjärtat", ”Tovigt hår" och ”Plus minus noll".
Jag undrar ibland om musiken är överblivet INVSN-material, det känns som man hört vissa delar av gitarrslingorna innan och man kan nästan höra Dennis Lyxzen sjunga melodierna.
Sista spåret på skivan är det absolut bästa i mina öron, alltså ”Plus minus noll”.
Den börjar med att Kimblery, ensam på bas, pumpar två toner, jag är måttligt imponerad, därefter kommer lite gitarrgnissel, öronen vidgas, hela bandet kommer in och sen blir det ös och Kristian spelar en monoton gitarrslinga som aldrig vill tystna i huvudet, jag inser att en av årets bästa låtar är släppt.
Vissa textrader i andra versen lämnar mig undrande.
Jag sålde mina vingar för en orgasm - blinkning till föra albumets titel?
Har aldrig känt mig särskilt stark men inte heller svag - referens till INVSN:s ”Arvegods”?
I tredje versen går Linus upp en oktav och Kimberly lägger en fantastisk stämma. Sedan upprepas raden ”Kom och gör mig varm” i ett par minuter. Perfektion.

EP:n följdes av en kortare turné i en handfull svenska städer. Såhär säger bandet själva om resan:
Det är alltid helt annorlunda att åka ut ett par dagar och spela varje kväll än att göra enstaka spelningar. Även om en ibland åker långt för att göra enskilda spelningar så bygger en upp det på ett helt annat sätt än på turné. Under en turnésväng lever en i det på ett helt annat sätt. Vi umgås i bandet tjugofyra timmar om dygnet och det enda som finns på agendan är kvällens gig på valfritt spelställe. Det är liksom det som ska göras under dagen. Självklart är det väldigt mycket runtomkring som är otroligt roligt, och det är många situationer som aldrig skulle inträffa om en inte befann sig på turné. På det stora hela är det helt fantastiskt att vara på turné, för en hamnar i en fin turnébubbla som känns ganska skyddad från annat. Samtidigt får en ju kompensera ganska mycket vad gäller sömn, hygien och kost. Men det är det ju värt. Nu hade vi i alla fall tre fantastiska spelningar (den första på Kings Hill i Falkenberg var fel på alla sätt och vis) och vi har träffat så otroligt fina människor längs vägarna. Skulle inte byta ut det för något!

De närmaste planerna nu är att repa ihop sig och göra det så tight som möjligt. Det finns även planer på att fortsätta turnéra nästa år.
Linus: "Så småningom kommer det såklart ett nytt album, men det är ingenting vi stressar fram. Snarare tvärtom."

FAKTA
Namn: Sista Dansen
Hemort: Göteborg
Medlemmar: Linus Kuhlin, Kimberly Lyhrén, Kristian Nöjd och Hilding Löwed
Bokning: [email protected]
Aktuellt: Precis släppt EP:n "Att bekänna färg". Medverkar på punksamlingen "Turist i tillvaron vol.8" som släpps nästa år på Rundgång Records.
Spotify: Sista dansen
Länkar: www.facebook.com/sistadansen