repulsiv

Musikblogg

NO SUITS IN MIAMI

Kategori: Intervju

 

No Suits in Miami från Lund är förmodligen ett av de mest lovande banden som dykt upp senaste åren. Soundet och låtarna för tankarna till Popsicle, Solen och Slowdive. Wall of sound-indie med mycket känsla och odödliga melodier. "Vi är ett konstnärskollektiv fast vi är inte mycket till konstnärer och vi bor inte heller tillsammans. Vi skriver halvledsna låtar." som bandet själva säger.
Förra året släpptes singeln "Petrichord/12,5" och No Suits In Miami är nu aktuella med EP:n "EP". Båda släppen är producerade av Atle Nilsson (Ceremoni, Enväldet), ett samarbete som fungerat utmärkt.

Hannes: Det är så jävla go’ stämning med honom hela tiden. Det känns väldigt bekvämt, väldigt trevlig miljö att arbeta i.
Michelle: Det blev väldigt professionellt samtidigt som det var väldigt kul. Han är väldigt pedagogisk och peppande, samtidigt som det känns seriöst.

Nya EP:n låter enligt en presstext som Linkin Park fast inte alls. Det är nog lätt att hålla med om det. Musiken är mer åt Shoegazehållet fast ännu ledsnare och ett större desperat rop på hjälp trots att tempot och ackordföljder kan vara väldigt upplyftande mellan varven. Låtarna handlar om kärlek och döden, fyllda med råa känslor och lätta att ta till sig och känna igen sig i om en varit tonåring.

INDIGO
I need something to live for
I’ve been running on dead batteries for a while
Everything there was to take has been taken
Everything I could lose has been lost
You don’t even care about me
Can’t even bother to give me a call
And here I lay dying
I wanna get better, that’s all

SCHADE
My head is spinning
And life doesn’t feel real
I keep trying to run away
From all that makes me stay
Walking but feeling like I float forward
But I’m pretty sure I’m stuck

Är detta allt?
Det som aldrig var, aldrig blev
Aldrig blir, aldrig fanns
Är detta allt jag ser?

Michelle: Jag tar mest inspiration från saker som händer i mitt eget liv, typ händelser och situationer, stuff jag går igenom typ. Jag gillar också att ta inspiration från låtar som har riktigt bra one-liners, och liksom försöka återskapa den känslan i nya texter.
Olle: Rent musikmässigt inspirerar det att höra ett band som har ett väldigt bra sound och väldigt bra låtar. Typ Popsicle.

Är det viktigt att låtar handlar om någonting eller kan det vara blahablaha? Tycker ni t.ex att det är viktigt att ta politisk ställning inom konsten?
OlleAll musik jag lyssnar på har någon personlig anknytning. Texten måste betyda någonting, och det är väl därför vi skriver som vi gör. Vi har inte skrivit något uttalat politiskt tidigare, men ifall någon i bandet har en text som är politisk och betyder något för denne så är det ju också en sorts personlig anknytning.
HannesVi skriver väl mest om relationer och känslor. Det är väl vårt vanligaste tema.

Hur ser den kreativa processen ut för er?
Erik: Vi jobbade på ett annorlunda sätt med att skapa låtar till vår EP än vad vi gjort innan.
Michlle: Tidigare har vi jobbat mycket med att skapa i replokalen, tillsammans från grunden. Till EPn tog alla istället med sig mer eller mindre färdiga idéer och så arbetade vi utifrån dem.
Olle: Inför EPn var det väldigt koncentrerat låtarbete, det tog ungefär en månad att ta fram alla låtarna.
Erik: Och alla hade väldigt liknande sound och det var väl därför vi valde att ha med dem på EPn.
Hannes: Alla låtarna handlar ju mer eller mindre om samma tema också.
Erik: Sen har vi också utvecklat låtarna under en längre process, typ fyra månaders tid.

Fanns det någon anledning till att skrivprocessen såg annorlunda ut denna gången?
Michelle: Det bara blev så helt enkelt. Vi började arbeta på det sättet, och såg att det funkade väldigt bra och blev effektivt. Så då fortsatte vi bara på det spåret.
Olle: Vi hade tur, så alla var i ett väldigt kreativt flow just kring tidpunkten där vi började arbeta med EPn. Så på så vis blev det en väldigt kreativ miljö.

Sedan ni släppte debutsingeln, är det något mer som förändrats i bandet utom att ni nu skrev på ett annat sätt?
Hannes: Vi har väl generellt blivit bättre musiker.
Olle: Och köpt fler pedaler.
MichelleJag tänker att vi börjat skriva mer “vågat” i och med att vi blivit bättre musiker, så vi tar ut svängarna lite mer och låtarna har blivit lite mer egna, vi har fått ett mer nischat sound.

Vad var enklast och svårast med att göra nya EP:n?
Hannes: *drar skämtsamt upp* Det svåraste var att hålla humöret uppe när Hannes var på restaurang. (*skratt*) 
Erik: Percussion var enklast.
Michelle: Althea var nog den svåraste låten att sätta. Jobbig sångmässigt och jobbig instrumentalt.
Olle: Nej, instrumentalt var det lätt, för då spelade vi in allting i 30-sekundersintervaller.
Michelle: Post production var nog absolut svårast. Själva inspelningen var inte så jobbig.
Olle: Mycket saker som vi inte kunnat styra över själva är väl det som har varit jobbigast.

Ni är ju relativt nystartade, vad är för- och nackdelarna med att vara på er nivå?
Erik: Nackdelen är väl att vi saknar kontakter.
Olle: Det är svårt att få spelningar på nya ställen när man inte är ett så etablerat band. Om det finns någon som vill boka oss så får ni gärna höra av er till oss.

Vad är ert mål?
Erik: Typ leva på sin musik I guess.
Michelle: Jag vill bara att folk ska tycka om vår musik.
Hannes: Ja, och att de kan ta med sig något från låtarna liksom.
Olle: Mitt mål är att spela på Smålands Nation tills jag blir 40 och inte komma någon vart i livet. Pop 4 life.

 "Pop 4 life". Med den slutklämmen tackar vi No Suits In Miami för gött snack och go' musik.
Missa inte deras kommande spelningar:
1/6 - Hemgården, Lund (releasefest med Ceremoni)
3/6 - Arena 29, Göteborg (med Provocera, Onsdag, Turturduvorna och No Kiss)

Facebook
Spotify