repulsiv

Musikblogg

Kategori: Allmänt

 

RÅ är ett folkmusikband bildat lite av en slump på Skurups Folkhögskola i december 2016 av Anna Frykstam, Cecilia Moore och Christine Tilby under en sk. "prestationsensemble". Uppgiften var att på endast 20 minuter arrangera, repa in och presentera ett arrangemang på två låtar inför resten av klassen. 
 
"Hela processen gick väldigt trevligt till, det var inte som att någon tog kommando, det kändes som att vi hade lätt för at jobba tillsammans.  Vi gjorde självklart succé! Därefter konstaterade vi att det här, det ska vi fortsätta med". 
"Det dröjde ett tag innan vi tog tag i det. Det hela började alltså i december 2016, och sen spelade vi ett nummer på Christines uppspel (konsert på Folkhögskolan) på vårkanten för att komma igång lite igen, och sedan fick ett gig av Skurups Kommun inne i byn att förbereda oss inför. Vi hade ungefär en vecka på oss att sätta ihop en repertoar och jävlar vad det flöt på! Vi bara spottade ur oss allt vi kunde komma på, och så blev det riktigt fina grejer. Vi har insett att vi jobbar bra med lite eld i röven, hehe. Det gör gott för oss. Vi gjorde självklart succé!" 
 
Att de gjorde succé är de överens om. Hybrisen är självklar i bandet, den är en kraft som driver dem framåt. 
"Om man inte tänker bra om sig själv och sin musik så kommer man ingenstans. Men att känna sig bra innebär också att få känna sig tillräckligt bra, att känna att man inte behöver tänka så mycket. Att ha tilltro till sin egen förmåga. Vi har gjort hybrisen till vår grej, vi är bra. När vi ses så ses vi under de premisserna, att vi är bra, och nu jävlar ska vi skapa något fett! Hybris är något fint för oss. Genom att tro att man kan allt så klarar man mer, man blir bättre av att veta att man är bra".     

  

Man hör i RÅs musik att de försöker tänja på gränserna för vad en klarinett, en saxofon och en fiol kan göra tillsammans. Det behöver inte låta på ett visst sätt bara för att det är fina melodi-instrument. RÅ utforskar soundet, det är stundvis väldigt dissonant och rått, vilket antagligen kommer sig ur hur bandet arrangerar sin musik. Det brukar ske spontant, alltid på ren känsla, och det som händer får hända.  En väldigt punkig aproach. 
 
"Det som är så kul är att vi spelar traditionella låtar, och vi spelar dem rätt traditionellt, men sen försöker vi hitta något ytterligare som vi tycker kan ta musiken till en ny plats. Vi använder grooves eller harmoniseringar vi tycker att låten skulle må bra av, eller som skulle kunna bli kul. Vi försöker alltid tänka utanför de normerna när vi jobbar med musiken, och det är väldigt tacksamt eftersom vår sättning i sig självt bryter många bandnormer." 
 
Med tanke på hur deras arbetsperioder sett ut hittills märks det tydligt att RÅ hittat ett sätt att jobba på under press.   

"Det har alltid varit roligast och blivit som bäst när vi har varit i sådana situationer, när klockan tickar och alla är trötta. Någon måste vara lite krossad efter en hård dag, någon ska må piss, någon ska vara supertaggad; nu måste vi göra det här liksom. Det är i de situationerna vi blir tvunga att säga ja till saker, testa allt, och då visar det sig att vi verkligen diggar varandras idéer och gillar samma saker. Vi har en väldigt stark och stöttande vibe i bandet, det känns tryggt att komma med vilken idé som helst, det är otroligt insprerande. Det bidrar också till känslan av att man är bra, att vi är bra tillsammans, vi är bäst! Det är mycket därifrån vår kraft kommer, vi är totalt övertygade, utan att tänka igenom."   
 
 

Det är relativt enkelt att få ihop ett band, repa in låtar, och spela in dem, och så vidare. Men självklart finns det motgångar och svårigheter även i folkmusikvärlden. 
 
 "I vår lilla bubbla så blomstrar folkmusiken. När man går på folkhögskola eller musikhögskola och lever i den världen så känns det så hoppfullt, men vi måste hela tiden fightas med SVT som lägger upp "Här förstörs den coola breakdance-hypen med Jösse Halling Breakers" (youtube-tips!) och det är liksom de förutsättningar vi har i mainstream-media. Folkmusik blir också ofta tillfångataget av en fienderörelse eller vad man ska säga, och det är viktigt att visa samhället vad musiken egentligen är och var den hör hemma. Nassarna tror att de får ha med musiken att göra, men det får de inte. En annan aspekt är ju att folkmusikvärlden i sig, nassar och Sverigedemokrater åsido, är en motrörelse. Det är ju en arbetarrörelse, folkmusiken har alltid varit folkets musik. Det var folkets musik mot kyrkans musik, folkmusik i relation till klassisk musik, och folkmusik i relation till dagens mainstream-musik. Folkmusiken har alltid levt lite vid sidan om, nere på golvet så att säga, och många kämpar för att behålla det skitiga i musiken trots att den institutionaliseras i och med musikhögskolor och folkhögskolor. Musiken och communityt mår bra av att folk utbildar sig inom genrén, men den måste få förbli folkets musik, tillgänglig. 
 
Det är inte alltid så lätt att få spelningar överallt heller. 

 "Det beror på vilken stad man är i. Folkmusikscenen i Malmö är inte lika utbredd som den är i t.ex Göteborg, och i Stockholm är egentligen bara de stora banden som kan giga, på t.ex Stallet. Vi har fördelen att kunna ha gig lite varstans, typ kyrkor. Eftersom vi dessutom spelar mestadels akustiskt så blir det väldigt lätt att knö in sig på liten yta. Men snackar man riktiga scener så finns det egentligen inte jättemycket att tillgå." 
 
 

RÅ släppte sin debut-EP "Ofiltrerad" i slutet av oktober. Den är inspelad på Skurups Folkhögskola av Jonas Klintström Larsen och låtarna på den kommer lite varstans ifrån. 

"Vi hade en gästlärare på Skurup, Karin Wallin, som vi blev väldigt inspirerade av. Hennes sväng och hennes sätt var något extra. Hennes uppfattning av musik var så hjärtlig och ärlig att vi valde två låtar vi lärde oss av henne, en engelska och en vals, och satte ihop dem. Vi använder också ett arrangemang som är skrivet av Jens Comén (jämtländsk saxofonist) och ger det en lite egen touch, och sedan hittade vi bara några låtar som vi tyckte var coola." 

 

Var kommer namnet RÅ ifrån då? 

"Tanken kommer egentligen från den allra första gången som vi spelade tillsammans, på "prestationsensemblen". Vi spelade jävligt traddig vals och sen så var det bara "aj, det gör ont, det är dissonans, det låter förjävligt", haha. Det är ofta folkmusik bara tillåts vara fin,  vi tänkte fan, om man skulle göra det lite rått istället. Vi kallade oss först ett tag för Industrial Freemetal Tryhard Trad Trio, och ett tag hette vi Industrial Absolute Industrial Sexy Freemetal Tryhard Trad Trio, och det var liksom bara en analys på vårt första arrangemang som vi tyckte var lite så, helt enkelt. KBK tänkte vi också ett tag. Det står för "kör, bara kör". 
Sedan fastnade vi ändå för RÅ, det är lite av en svensk folkbands-tradition att ha ett namn med en stavelse, åtminstone är det många band som har det, och det är kul att fortsätta med det. Det är lite härligt". 

På vilket sätt skiljer sig RÅ från andra projekt ni varit med i? 
 
"Det är något element i det som känns nytt för alla oss, det är så spännande att prova vad man kan göra med den här sättningen och vad man kan göra med den här musiken, och hur fan man får det här att bli kul och svänga på ett sätt som vi gillar. Vi känner att vi hittat att göra låtar på som inte görs, vi har tolkat låtarna på ett sätt som ingen annan gjort. Vi tänker att musiken bär sig själv framåt, med lite hjälp av kul idéer från oss. Det ska vara simpelt och det ska vara gött och det ska vara real." 
 
 
 
RÅs plan för framtiden är, som musiken, ganska simpel. Bandet ska skaffa lite större repertoar, har lite lösa gig och sedan i april/maj blir det turné. 
 
"Vi ska bli störst och vi ska ta över hela världen. We're here to stay." 

 

Namn: RÅ.
Medlemmar: Anna Frykstam, Cecilia Moore och Christine Tilby.
Bokning: ra.folkband@gmail.com
Aktuella med: EP:n "ofiltrerad" släppt på Repulsiv Records.
Länkar: Facebook, Spotify













NO SUITS IN MIAMI

Kategori: Intervju

 

No Suits in Miami från Lund är förmodligen ett av de mest lovande banden som dykt upp senaste åren. Soundet och låtarna för tankarna till Popsicle, Solen och Slowdive. Wall of sound-indie med mycket känsla och odödliga melodier. "Vi är ett konstnärskollektiv fast vi är inte mycket till konstnärer och vi bor inte heller tillsammans. Vi skriver halvledsna låtar." som bandet själva säger.
Förra året släpptes singeln "Petrichord/12,5" och No Suits In Miami är nu aktuella med EP:n "EP". Båda släppen är producerade av Atle Nilsson (Ceremoni, Enväldet), ett samarbete som fungerat utmärkt.

Hannes: Det är så jävla go’ stämning med honom hela tiden. Det känns väldigt bekvämt, väldigt trevlig miljö att arbeta i.
Michelle: Det blev väldigt professionellt samtidigt som det var väldigt kul. Han är väldigt pedagogisk och peppande, samtidigt som det känns seriöst.

Nya EP:n låter enligt en presstext som Linkin Park fast inte alls. Det är nog lätt att hålla med om det. Musiken är mer åt Shoegazehållet fast ännu ledsnare och ett större desperat rop på hjälp trots att tempot och ackordföljder kan vara väldigt upplyftande mellan varven. Låtarna handlar om kärlek och döden, fyllda med råa känslor och lätta att ta till sig och känna igen sig i om en varit tonåring.

INDIGO
I need something to live for
I’ve been running on dead batteries for a while
Everything there was to take has been taken
Everything I could lose has been lost
You don’t even care about me
Can’t even bother to give me a call
And here I lay dying
I wanna get better, that’s all

SCHADE
My head is spinning
And life doesn’t feel real
I keep trying to run away
From all that makes me stay
Walking but feeling like I float forward
But I’m pretty sure I’m stuck

Är detta allt?
Det som aldrig var, aldrig blev
Aldrig blir, aldrig fanns
Är detta allt jag ser?

Michelle: Jag tar mest inspiration från saker som händer i mitt eget liv, typ händelser och situationer, stuff jag går igenom typ. Jag gillar också att ta inspiration från låtar som har riktigt bra one-liners, och liksom försöka återskapa den känslan i nya texter.
Olle: Rent musikmässigt inspirerar det att höra ett band som har ett väldigt bra sound och väldigt bra låtar. Typ Popsicle.

Är det viktigt att låtar handlar om någonting eller kan det vara blahablaha? Tycker ni t.ex att det är viktigt att ta politisk ställning inom konsten?
OlleAll musik jag lyssnar på har någon personlig anknytning. Texten måste betyda någonting, och det är väl därför vi skriver som vi gör. Vi har inte skrivit något uttalat politiskt tidigare, men ifall någon i bandet har en text som är politisk och betyder något för denne så är det ju också en sorts personlig anknytning.
HannesVi skriver väl mest om relationer och känslor. Det är väl vårt vanligaste tema.

Hur ser den kreativa processen ut för er?
Erik: Vi jobbade på ett annorlunda sätt med att skapa låtar till vår EP än vad vi gjort innan.
Michlle: Tidigare har vi jobbat mycket med att skapa i replokalen, tillsammans från grunden. Till EPn tog alla istället med sig mer eller mindre färdiga idéer och så arbetade vi utifrån dem.
Olle: Inför EPn var det väldigt koncentrerat låtarbete, det tog ungefär en månad att ta fram alla låtarna.
Erik: Och alla hade väldigt liknande sound och det var väl därför vi valde att ha med dem på EPn.
Hannes: Alla låtarna handlar ju mer eller mindre om samma tema också.
Erik: Sen har vi också utvecklat låtarna under en längre process, typ fyra månaders tid.

Fanns det någon anledning till att skrivprocessen såg annorlunda ut denna gången?
Michelle: Det bara blev så helt enkelt. Vi började arbeta på det sättet, och såg att det funkade väldigt bra och blev effektivt. Så då fortsatte vi bara på det spåret.
Olle: Vi hade tur, så alla var i ett väldigt kreativt flow just kring tidpunkten där vi började arbeta med EPn. Så på så vis blev det en väldigt kreativ miljö.

Sedan ni släppte debutsingeln, är det något mer som förändrats i bandet utom att ni nu skrev på ett annat sätt?
Hannes: Vi har väl generellt blivit bättre musiker.
Olle: Och köpt fler pedaler.
MichelleJag tänker att vi börjat skriva mer “vågat” i och med att vi blivit bättre musiker, så vi tar ut svängarna lite mer och låtarna har blivit lite mer egna, vi har fått ett mer nischat sound.

Vad var enklast och svårast med att göra nya EP:n?
Hannes: *drar skämtsamt upp* Det svåraste var att hålla humöret uppe när Hannes var på restaurang. (*skratt*) 
Erik: Percussion var enklast.
Michelle: Althea var nog den svåraste låten att sätta. Jobbig sångmässigt och jobbig instrumentalt.
Olle: Nej, instrumentalt var det lätt, för då spelade vi in allting i 30-sekundersintervaller.
Michelle: Post production var nog absolut svårast. Själva inspelningen var inte så jobbig.
Olle: Mycket saker som vi inte kunnat styra över själva är väl det som har varit jobbigast.

Ni är ju relativt nystartade, vad är för- och nackdelarna med att vara på er nivå?
Erik: Nackdelen är väl att vi saknar kontakter.
Olle: Det är svårt att få spelningar på nya ställen när man inte är ett så etablerat band. Om det finns någon som vill boka oss så får ni gärna höra av er till oss.

Vad är ert mål?
Erik: Typ leva på sin musik I guess.
Michelle: Jag vill bara att folk ska tycka om vår musik.
Hannes: Ja, och att de kan ta med sig något från låtarna liksom.
Olle: Mitt mål är att spela på Smålands Nation tills jag blir 40 och inte komma någon vart i livet. Pop 4 life.

 "Pop 4 life". Med den slutklämmen tackar vi No Suits In Miami för gött snack och go' musik.
Missa inte deras kommande spelningar:
1/6 - Hemgården, Lund (releasefest med Ceremoni)
3/6 - Arena 29, Göteborg (med Provocera, Onsdag, Turturduvorna och No Kiss)

Facebook
Spotify










Ceremoni

Kategori: Allmänt

 
Jag fick äran att sätta mig ner en stund med Florian Matz och David Nergelius från Ceremoni som just nu är aktuella med EP:n "Ikaros".
Här är vårt samtal....
 
Ceremoni är relativt ungt men kärnan i bandet har ändå spelat ihop i över 8 år nu. Hur har ni lyckats hålla ihop så länge?
Det är nog för att vi alltid har ett mål. Nu vet vi ganska exakt vad vi vill och ska göra in i vintern 2017/2018 i princip och så har det alltid varit. Vi sätter ofta upp planer att spela in, turnéra, göra videos etc. etc. som sträcker sig rätt långt in i framtiden och jag tror att när vi väl inte har någon vision längre, när vi inte sätter upp planer och vill ha den där skattkistan vid regnbågens slut så är det dags att lägga ner bandet. Det är visionen som håller oss samman.
Sedan hjälper det naturligtvis att alla har andra projekt också där en spelar med andra personer och annan musik.
 
Vad är visionen nu?
Att bli Sveriges största band naturligtvis. Vi vet att vi är bäst, nu ska vi bara övertyga alla andra om det också.

Har varje medlem i bandet nåt specifikt ansvarsområde?
Nja, alltså. Vi har olika kunskaper inom olika områden men det är viktigt att alla får ha input i det som görs för alla måste ju bli nöjda. Även om Tryggve gör mycket av det visuella så har alla idéer om vad som kan förändras på det och Atle har ofta hand om mixning men alla säger till vad som borde höjas eller sänkas eller låta på ett visst sätt fast han sitter liksom vid spakarna och gör det vi säger till om.

Det blir aldrig några bråk då om alla ska säga sitt och har en egen åsikt om något?
Nä, inte så mycket längre. Vi försöker nå konsensus men kommer vi inte fram till något så är det den som skriker högst som får som den vill.
 
Folk som lyssnat på er i många år vet att alla era gamla låtar har tagits ner från olika streamingtjänster. Varför gjorde ni det?
Det där var ett helt annat band, andra medlemmar och annat sound. Ingen big deal. Gå vidare.
 
Brukar ni få mycket feedback på det ni gör?
Absolut! Folk skriver till oss med jämna mellanrum, kommer fram efter spelningar och så där. Mest bra saker. Det var någon så kallad "journalist" på nån musikblogg som inte ville skriva om oss för att det stod att vi spelar "postindie" på vår Twitter. Han påstod att postindie varken finns eller betyder något.

Hur kändes det då?
Sånt påverkar oss inte på ett negativt sätt, vi bara retweetade och taggade honom i en bild där vi citerat det. Det har liksom blivit ett stående skämt. Det är en så konstig sak att säga att det bara går att skratta åt det.

Hur går låtskrivarprocessen till?
Det börjar med att vi lyssnar på typ fem olika låtar av andra band och sedan stjäl, eller som popwriters brukar säga - "lånar", vi hänslyslöst från dem tills vi har världens bästa poplåt.

Hur skulle ni beskriva er musik för någon som aldrig hört er?
Sound-mässigt är vi väl någonstans mellan Per Gessle och Einstürzende Neubauten. Stor popmusik.
 
På nya EP:n "Ikaros" har ni jobbat med Tommy Tift, känd bl.a från Vånna Inget och True Moon. Hur kommer det sig att ni valde att jobba med honom?
Vi ville göra något som var en motreaktion till förra plattan. Någonting som inte var lika polerat och felfritt och Tommy hade helt rätt inställning till det där. På "Ikaros" så var inställningen eller mottot att känna musiken istället för att lyssna, som det varit väldigt mycket förut. Vi har behållit några missar och oftast är det första eller andra tagningen som vi valt att använda.
 
Ikaros låter mycket råare och kanske "punkigare" än något ni gjort innan. Har ni haft några särskilda influenser den här gången eller har det bara blivit så?
Det är klart att t.ex Hurulas framfart har satt sina spår men från början var det ren slump att den här typen av låtar kom till. Det var först i efterhand när vi hade gjort typ två låtar och vi insåg vilken väg vi höll på att gå som vi mer medvetet försökte skriva den typen av musik och då tog en ju till band som INVSN och Joy Division och kanske framförallt Solen, som för övrigt är Sveriges mest underskattade band, som inspirationskällor.
 
Vad händer inom den närmsta framtiden?
Det blir väl en kort turné i november/december och vi ska DJ:a på Mejeriet när Pascal är där 28:e oktober och efter det ska vi försöka spela in en ny pop-platta. Det är inget genrebyte vi har gjort här med EP:n, det är bara ett kul sidospår. Så nästa grej blir kanske lättare att ta till sig som lyssnare.

Har ni något mer att tillägga?
Lyssna på "Ikaros", kom på våra spelningar och sen vill vi passa på att slå ett slag för Hemgården i Lund som vi spelat på många gånger under årens lopp. Bästa stället i stan om en enkelt vill boka gig, spela in billigt eller bara hänga.

10 snabba:
Seinfeld/Vänner
Seinfeld.
 
Noel/Liam
Noel.
 
Te/Kaffe
Dum fråga.
 
Svart/Vit
En riktig panda bär upp båda.
 
Blur/Oasis
50/50.

Studio/Live
Live.
 
Pop/Rock
Postindie.

Staden/Landet
Staden.

Pepsi/Cola
Kola.

Synth/Hårdrock
Brukar bli slagsmål om det...

/Hugo Nilsson